Nöden har ingen lag....

Det finns vissa saker som kan vara värda ett helt eget kapitel. En sådan sak är toaletterna här i Japan. Ibland, på t ex T-bane stationer kan det vara en enkel variant med bara ett hål i golvet. Här är det förhållandevis lätt att hantera det hela, dvs att uträtta sina behov och sedan gå därifrån. På andra ställen, restauranger och i vissa hem så har detta med att gå på toa blivit en hel vetenskap. -Varför då? kanske ni undrar. Jo, det är nämligen så att till den till synes helt vanliga toalettstolen finns en hel manöverpanel. Det är en hyfsat smal sak att klura ut om det finns illustrationer och lite enkel text som på de som finns hemma hos syrran, men är det på en restaurang, vilket inträffadeidag, så är det inte alltid det finns något av detta. Jag var helt enkelt utelämnad till ett antal okända tecken med bakomliggande okänd funktion. Vad göra? På med locket och testa alla knappar! Det lät konstigt men jag tror att jag fick till det till slut! En av funktionerna skulle jag dock vilja ta med hem och det är den uppvärmda sitsen. Oslagbart!

I morgon ska vi på en orkidée utställning som tydligen ska vara jättestor. Det blir nog något stopp någonstans efter vägen för att kolla lite annat också om jag känner mig och syrran rätt. Det var allt för idag. Ha det så gott allesamman!

Papperskonst och annat pyssel

Det går att använda papper till en mängd saker som vi hemma inte har en aning om.
Idag tog vi tunnelbanan till en butik i Akusaka-bashi där det var papper från golv till tak. Utstansade stommar till allt från pennburkar och glasögonhållare till pallar och mindre byråer för småprylar, och utomordentligt vackra papper att dekorera utsidan på dessa stommar med. Som om inte detta är nog så kan man få hjälp i butiken, att sätta samman objekt man valt. Faschinerande hur mycket man kan förstå av varandra med hjälp av en enkel skiss, papper, klister, sax och tejp! Slutresultatet för min del, en mobilhållare, blev ganska snygg med ett tulpan mönstrat papper.
Därpå tog vi oss några tvärgator bort till en butik som var fylld med alla sorters pärlor, äkta som oäkta, alla typer av lås och trådar att trä upp på. Myriader av olika metalldelar att sätta mellan pärlorna och krokar till örhängen.

Bredvid denna butik ligger en med stämplar. Man kan få en egen stämpel med sitt namn eller monogram på japanska gjord till sig. Det kan kanske vara något att skriva under sina brev med. Ja, inte e-brev då förstås, men det kanske var uppenbart ;D. Här är de väldigt förtjusta i katter och hade olika typer av souvernirer med kattmotiv sida vid sida med alla stämplar och stämpeldynor och vi passade på att klappa innehavarens abessiner som låg i en korg på disken.
Alla dessa intryck och allt surr av ett språk som mer eller mindre är obegripligt, gjorde att vi blev rätt hungriga. För att tillgodose systerdotterns önskemål om mat gick vi till en amerikansk snabbmatskedja, som inte nämns vid namn (ni vet säkert vilken) och det var i princip som hemma. Förutom språket och de konstiga pengarna då...

När allt var uppätet styrde vi kosan mot en butik som nog hade i det närmaste allt (förutom elefanter och atlantångare...). Av varje pryl var det dessutom flerpack så det vill till att man verkligen har behov att fler än 10, 50 eller 100 gummiband, pappersformar, tepåsar, suddgummin, postit-lappar, munnskydd, plastfickor, eller deodoranter.
Nu tröt intrycksgeneratorns minneskapacitet och även orken och tålamodet hos den yngsta i vår expedition så vi hoppade ner i underjorden och in i T-banan och åkte hem. Vid ett byte passade vi på att testa biljettautomaterna för att se om vi där kunde köpa en shinkansen biljett till Kyoto. Vi fick hjälp av en snäll herre som talade tillräckligt bra engelska och kund göra en bra test av detta. Vi ska slutföra och köpa biljetter under morgondagen. Nere i denna underjordiska värld som hyser butiker, bagerier och cafeer köpte vi en bukett vårblommor innehållandes bland annat luktärtor.
Några stationer till med tunnelbanan och en cafe-latte från ytterligare en amerikansk kedja, var vi hemma hos syrran. Pust! Vad skönt!
Domo origato. Sayonara!

Framme!!!

Det var en lång resa! Och nu äntligen är jag framme. Kom till Arlanda i god tid och allt flöt som smort med incheckning och kontroller . Avfärden blev försenad från Stockholm pga dåligt väder i Frankfurt och tveksamt om jag skulle hinna med anslutande flighten till Tokyo. Allt ordnade sig jag kom med min flight (det tog en hel evighet att komma till rätt gate) och på den gigantiska 747:an fick jag en hel 4-sits rad för mig själv, ett tag i alla fall till en italiensk dam kom och satte sig och det blev "bara" 2 stolar kvar till mig. Jag tror att den väl tilltagna sittplatsen tillsammans med det faktum att jag låg efter med sömnen, gjorde att jag kunde sova riktigt bra. Vid 7- snåret, lokal Tokyo tid, serverades frukost och därefter landade vi faktiskt något före tidtabell. Inpassering med fotografering och fingeravtrycks lämning gick snabbt och effektivt. Väskan kom på bandet som på beställning och sen var det bara att gå ut genom tullen och där stod de, syrran med dotter, och tog emot mig! -Nu ska vi iväg och handla, sa syrran. Så det var bara att hänga med till den stora butiken Costco där allt som en barnfamilj kan behöva finns i mycket stora förpackningar. Eller vad sägs om 2 liters refiller på flytande tvål, toalettpappersbalar, 20 pack doughnuts, och jätteburkar med nutella och jordnötssmör. Mycket amerikanska influenser. Mat och övriga varor packade ur vagnen av butikens personal och ner i medhavda kassar i en annan vagn. Därefter bar det av till det exotiska och relativt nyöppnade IKEA. Det tog alltså två timmar från det att jag landat tills dess jag åt svenska köttbullar! En bedrift bara det! Efter en färd genom södra delarna av stan och över Rainbow bridge kom vi fram till bensinmacken. Där tankades bilen och rutorna tvättades av utan att vi behövde kliva ur bilen. Det finns människor överallt som jobbar med alla de saker som vi gör själva. Det kanske är naturligt med en population på 128 miljoner, många ska sysselsättas.
När vi packat ur bilen och därefter kassar och väska tog jag en dusch och lade mig och tog en lur. Skypade sen med familjen där yngste sonen inte var intresserad av att prata, protest kanske, utan hellre såg på TV. Ska fotografera och försöka få in bilderna - måste ju testa det så att ni kan få se det jag ser - under resterande tid. Nu ska jag dricka upp kaffet och "chilla" med mina syskonbarn. Skriver mer senare. Över och ut för denna gång.

Packa, packa, packa mammas kappsäck....

Apropå titeln på bloggen - att inget händer. Nu gör det faktiskt det och med mina mått ganska ordentligt! I morgon vid denna tiden sitter jag på Arlanda och väntar på det flyg som ska ta mig iväg till syrran och hennes familj. Och jag ska åka själv! Är det kul och spännande eller kommer jag bara att längt ihjäl mig hela tiden efter min familj??? Tur att det finns Skype, telefon och e-post - hur klarade man sig förr?
Nu är faktiskt det mesta i väskan och inte utanför - kanske ska vänta tills mamma kommit med tidningar, presenter, bröd mm mm innan jag slår ihop den. Va?! Har de inte bröd i Japan? Jaha, bara sånt där vitt svampigt. Kanske blir det en fiberchock att komma tillbaka hem.
Hoppas att jag kan återkomma här med lite information om vad som händer och sker där borta i den uppgående solens rike. Förhoppningsvis har jag väl då lärt mig hur man ska plocka in bilder också. Ha det så gott allesamman!

Öken...

En alldeles vanlig lördag som inte kommer att kommas ihåg särskilt bland alla andra lördagar som passera. Det har liksom varit lite väl grått på sista tiden - allt smälter ihop till denna grå massa där inget exeptionellt går att urskilja från allt det andra.
Inte hänga läpp för det är väl första tanken och att göra något åt det är den andra. Men det är just det...att ta sig för något när febern kokar och tröttheten för att ögonlocken sluter sig fortare än jag vill.
Detta var väl ungefär vad jag tog för mig - att skriva dessa sunkiga rader alltså. Bättring utlovas!