Tokyos svar på Svampen på Stureplan

I Tokyo finns många olika mötesplatser. En av de populäraste platserna att mötas vid är utanför Shibuyas tunnelbanestation, som avslutar Ginza linjen i sydvästlig riktning. Här finns nämligen en staty av hunden Hachikō, som väl kan sägas vara, så nära man bara kan komma, en symbol för vänskap och trohet.

Hachikō var en japansk akita hund. Han bodde i Tokyo med sin husse Hidesamuro Ueno, som jobbade vid insitutionen för agrikultur vid Tokyos universitet. Det var en mycket trogen hund som varje dag gick och mötte sin husse vid Shibuya stationen. En dag i maj 1925, dog professorn på sin arbetsplats. Trots detta återvände Hachikō varje dag i tio år till stationen för att troget vänta på sin husse. 1928 började en ny stationschef vid Shibuya. Han blev förtjust i Hachikō och lät honom sova i ett förrådssrum på stationen.

Försäljare i de närmsta omgivningarna såg till att utfodra honom med lite matbitar och vatten. Många trodde att Hachikō drev runt och tiggde mat, men efter en tid kom men fram till att det bara verkade vara på kvällen när ett visst tåg våntades in som han var vid stationen.

Ett flertal tidningsartiklar skrevs om Hachikō, både av den orsaken att akitan var en i det närmaste utdöd ras och den enastående trofasthet som han visade sin husse. 1932 publicerades en artikel som gjorde Hachikō till en nationell symbol och förebild för lojalitet och trohet. En skulptör gjorde en avbild av Hachikō .

Hachikō dog i under början av 1935 och stoppades därefter upp. Han finns idag på det naturhistoriska museet i Ueno parken i Tokyo. Om han visas upp jag inte eftersom jag inte besökt museet.

Under året sägs det att en film om professorn och hans trofasta hund ska ha premiär. För regin står Lasse Hallström och i rollen som professorn ser vi Richard Gere. Vem som spelar Hachikō framgick inte av informationen.

Om jag ska se filmen? Nja, jag nöjer mig med att ha sett den fina statyn och den hjärteknipande historien om denna trofasta hund och hans väntan på sin husse.

"Mission completed", eller "Ska man jobba på semestern?"

Ja, inte för jag vet om det är något direkt uppdrag, men nu har jag i alla fall varit där. På jobbet, fast borta, eller hur man nu ska se det. Jag besökte ambassaden. Den ligger ju bara ett längre stenkast från det hus där syrran med familj bor. Dess unika arkitektur med svängda våningar i terasser skymtar bakom trädet och muren. Jag beklagar den usla bilden och hoppas att ni, om ni vill se bättre bilder, tar och klickar er in på länken till Statens fastighetsverk. Välj "Utrikes" och "Asien". Där kan ni sedan välja Tokyo och se mycket fina bilder av Åke E:son Lindman och läsa om ambassaden och residenset. (Jag stod ju bara nere på marken och han var säkert uppe i något av de omkringliggande högre husen, eller kanske en helikopter?)

För att läsa mer om byggnaden rekommenderar jag länken till Sweden Abroad där UD skriver om verksamheten här i Tokyo.

Jag måste även tillstå att jag har kollat detta med hur det är att ta sig runt här om man har någon form av funktionsnedsättning. Tillgänglighetsanpassningen i Sensoji templet (även kallat Asakusa Kannon) i Asakusa i norra Tokyo är rätt intressant. Templets historia börjar i mitten av 600-talet. Det klarade sig undan en stor jordbävning 1923, men många byggnader i det stora området slogs i spillror av bomber under andra världskriget. Många byggnader är därför tämligen nya t ex pagoden, på bilden till vänster, är från 1973.

Men, åter till detta om tillgänglighet. På bilden nedan till vänster ser ni hur det ser ut bredvid det stora templet. Man har helt enkelt byggt ett litet hisshus i samma stil som templet. Det tycker jag var en ganska kul lösning.

Jag kan inte avgöra hur det är att ta sig fram här med funktionshinder men det är nog lite klurigt. Förresten behöver man inte vara funktionshindrad, det verkar vara nog så svårt att vara gammal och ta sig runt. Eller "gringo" eller "gaijing" som det kallas här. Tunnelbanorna har hissar och speciella säten där gamla, rörelsehindrade, gravida och barn kan sitta. Sätesanpassningen finns även på bussar där det också finns ramper att köra upp på. Alla transportmedel har "hållplatsutropare". I T-banan lyser det även pedagogiskt på en karta så man vet var man befinner sig utmed den linje man befinner sig på. Allt som oftast talar högtalarna även engelska och berättar var man kan byta och till vilka linjer. I vägarna finns räfflade plattor för synskadade att känna med sina käppar och i korsningarna piper det på ett speciellt sätt när det är säkert att gå över.

Frågan är bara var gränsen för rörelsehinder ligger eller finns. Räknas det som hinder när man inte kommer in var som helst med en svensk, rejäl barnvagn eller en mindre hopfällbar? Om man är för stor, bred eller lång för att passa i de ordinarie klädstorlekarna? Eller är det när dert går så pass långt som att kvinnor ska behöva en egen vagn i pendeltågen för att undkomma långfingrade mäns tafsande på otillåtna områden?

Vill ni veta mer om Japan och Tokyo så finns massor av information här: Japan guiden

Japans placering på jordklotet - om jordbävningar och dess följder

I dag var syrran och jag och ett knappt 20-tal andra svenskor från organisationen SWEA, Swedish Women's Educational Association, till Meguro Disaster Prevention Center. Meguro är en förort till Tokyo. För att komma dit passerade vi tunnelbanestationen Shibuya och statyn av hunden Hachikō. Mer om denna hjärteknipande historia i en senare blogg. En bild av statyn får ni medan ni väntar.

För att få en en bakgrund till detta om jordbävningar måste vi ta en liten geografi och geologi lektion. Japan är ett örike i det japanska havet, öster om Nord- och Syd Korea, nord ost om Taiwan och Filippinerna och söder om den ryska ön Sachalin. Det finns runt 3600 mindre öar och fyra huvudöar: Honshu, Hokkaido, Kyushu och Shikoku. Längst söderut ligger ön Okinawa med tropiskt klimat.

Tokyo ligger ungefär i höjd med Kairo från ekvatorn sett och kan bli tämligen varmt under sommaren. Under vintern faller ibland snö och det är så pass kallt att det passar för vårblommande lökväxter som tulpaner och narcisser. På en yta av knappt 622 kvadrat km bor, eller trängs om man så vill, drygt 8,5 miljoner personer. Området Yokohama, som ligger ca 7 mil bort, är tillsammans med Tokyo är det folkrikaste området i hela världen. Ca 70% av japans 128 miljoner invånare bor utmed kuststräckan från Tokyo och sydväst mot ön Kyushu. Det kanske inte är så konstigt att de bor just där eftersom 75% av landets yta är obeboelig på grund av skogar, djupa raviner eller branta berg.

Alfred Wegener hette en man som 1912 presenterade sina teorier om sk "Plattektonik", dvs kontinentaldrift där han beskriver att jorden består av runt 15 plattor där skorpan, litosfären, är ytterst. Därefter kommer manteln, asteonosfären. Längst in i jorden finns kärnan. Manteln har egenskaper som gör att plattorna flyter ovanpå och flyttas och deformeras på olika sätt.

Det är de tektoniska plattorna, Eurasiska-, Filippinska-, Nordamerikanska- och Stillahavs plattorna, som möts under Japan och som orsak till den geologiska aktiviteten.

I stort sett alla aktiva vulkaner som finns på jorden ligger vid dessa plattgränser. Runt just stilla havsplattan är aktiviteten så hög att området brukar kallas för ring of fire. En del av bergen som beskrevs tidigare är aktiva eller inaktiva vulkaner. Det finns ett 60-tal aktiva vulkaner i Japan.

Besöket på centrat började med att en pensionerad brandchef berättade om centrat och varför man har det. Därefter fick vi fick se en amatörvideofilm från en jordbävning i Hanshin nära Kobe den 17 januari 1995. Det började strax före klockan 6 på morgonen och höll på en knapp minut. Tillsammans med efterskalv och de bränder som uppstår, förstördes över 100 000 byggnader och runt 6000 personer fick plikta med sina liv. Det uppmätte 7,2 på richterskalan som mäter styrkan på jordbävningen i form av energi som frigörs.

Det är en logaritmisk skala där varje steg på skalan, 1-10, motsvarar en frigjord energimängd som är 32 gånger större än det föregående steget.

Här i Japan används istället shindo-skalan (震度). Den mäter hur kraftiga skakningarna är vid en viss punkt på jordytan, och varierar alltså med mätplatsen. Det är oftast av större intresse att mäta på det sättet i ett jordbävningsdrabbat område. Skalan börjar vid 0 (ej kännbara skakningar) och går till 7.

Därefter fick vi en genomgång av vad man ska göra om man befinner sig på olika platser när ett skalv inträffar, vad man ska förbereda hemma i form av vattenflaskor, konserver, skruva fast hyllor etc i väggen, uppgjorda mötesplatser osv.

Sen kom det vi alla väntat på - ett test i en jordskalvssimulator. Det var både omtumlande och mindre läskigt än jag väntat mig. Vi fick testa steg 5 och 7 (skalan vet jag inte vilken den var men jag antar richter). Mycket berodde nog på att vi hade sett vad skalven kan åstadkomma men också att det var i en ganska overklig och uppenbar testmiljö.

För att förbereda oss på de bränder som i stort sett alltid inträffar efteråt fick vi även prova att leta oss fram i ett rökfyllt rum och att använda brandsläckare. Här fick vi även lära oss att det var/är mycket viktigt att ropa "Kaji! Kaji!", dvs "Eld! Eld!" innan man tar fram släckaren och sen ringer 119 till brandkår och ambulans.

Besöket avslutades med att vi alla fick varsin bok om hur man ska göra vid dessa tillfällen samt ett paket med högenergi kex.

Nu är det inte många dagar kvar att rapportera några aktiviteter från. Den stora frågan kvarstår...kommer jag att komma iväg till ambassaden??? Spännande fortsättning följer!

Flickornas dag

I dag, 3 mars, är det flickornas dag. Detta firas genom att det säljs dockor av varierande storlekar klädda i mer eller mindre avancerade kimono utstyrslar till priser som sträcker sig från fullt överkomliga till helt ohemula. Dockorna ska placeras på små podier och de står framme i någon vecka. Som ytterligare grädde på moset så finns även specialgjorda tårtor dagen till ära. Eftersom jag är gudmor och tillika moster till min systerdotter (hoppsan, det blev smått komplicerat) så kunde jag ju inte motstå frestelsen att införskaffa en sådan tårta. Färdig, med ljus och chokladfigurer på plats (Vi tände ljuset själva ;D).

I början av maj firas sedan pojkarnas dag med modeller av samurajrustningar och drakar att flyga med. Om de får tårtor vet jag inte, men det finns klubbor i form av fiskar mm att smaska på.

Japanerna verkar för övrigt väldigt förtjusta i sötsaker. Ibland har vi gått förbi små butiker där de mest konstfärdiga skapelser ligger förpackade i vackra lådor och papper som skulle få svåger tårtpappersfabrikören att bli smått avundssjuk. -Det är inte något vidare gott, har syrran sagt och vi har gått vidare. Många av dessa godsaker är nämligen gjorda av bönpasta. Det låter ju inte något vidare måste jag hålla med om, men vem vet, kanske dyker det upp några godsaker till fredagsfikat! (Undrar om jag ska testa först så jag vet vad det är ...verkar nog säkrast.)

Bönpasta används på de mest skilda sätt. Jag misstänker att en orsak till det är historisk. Det är förhållandevis kort tid sedan boskap som nötkreatur kom till Japan. Traditionen påbjuder att man äter fisk, skaldjur och annat som havet har att bjuda, som till exempel sjögräs och tång av olika slag. Bönor och olika produkter som framställs från bönor som tofu, bönpasta, böngroddar, misopasta mm har varit och fortfarande är ett pålitligt tillskott av protein.

När vi nu ändå är inne på detta med mat så får ni här ett recept på misosoppa.

Till två personer behövs följande:

4 dl vatten

2 msk misopasta (innehåller bla sojabönor)

1 tks dashi (kan ersättas med fiskbuljong)

Tillbehör i form av 1/4 pkt av fast tofu i tärningar, strimlad nori eller annan alg, finskuren purjo-eller vårlök, champinjoner eller annan svamp.

1. Koka upp vattnet

2. Tillsätt misopasta och dashi/buljong

3. Tillsätt valt tillbehör

4. Låt koka några minuter på svag värme

Smaklig spis!

Nästa inlägg tror jag får behandla, hmmmm, körsbärsblommor, jordbävningar, tempel besök, hur det är att åka tunnelbana eller...Ja, det blev svårt detta. Vi får se vad jag känner för.

Ha det så gott!

Resa till Kyoto - del 2 (2)

Efter besöket i Nijo slottet med det pipande golvet, se bilden till vänster, tog vi lokalbussen till Giondistriktet, Kyotos motsvarighet till Gamla Stan och även nöjesdistrikt. Äntligen hittade vi ett ställe vi kunde äta på! Det blev en braklunch med tre rätter plus dessert och öl. Det både förtjänade och behövde vi. Vi betalade knappt motsvarande 250 SEK per tillsammans.

I Gion utbildas geishorna till spridare och underhållare av japansk kultur och konst och där finns de tehus mellan vilka de gick och fortfarande går till på sina uppdrag.

I utkanten av Gion ligger Yasakahelgedomen, till vänster, med en väldigt vacker port i två våningar, som är fokus under Gion-högtiden i juli.

Några kvarter därifrån ligger Yasaka-pagoden, till höger, med fem våningar och är det enda som är kvar efter ett buddistiskt tempel.

En dag går ganska fort när man går till fots och fylls av en mängd intryck. Efter besök i några butiker sjönk vi ner på ett par stolar tillhörande en amerikansk café kedja. När kaffe och bulle var slut gick vi och fick tag på lite vatten och bananer som färdkost. Istället för att vanka vidare på Kyotos station och turistshopar bestämde vi oss för att se om vi kunde byta våra biljetter till ett tidigare tåg. Det gick bra. Efter en avfärd 20.09, prick, steg vi av tåget i Tokyo 22.30, prick.

Resa till Kyoto - del 1 (2)

I fredags, den 29 februari, tog syrran och jag snabbtåget, Shinkansen, till Kyoto. Staden grundades 794 och var då fredens och stillhetens huvudstad. I Edo-perioden, 1600-1868, flyttades makten från Kyoto till Edo, nuvarande Tokyo. Tåget gick prick 07.43. En mycket hövlig och artig konduktör kom bugande in i vagnen och bad oss visa våra biljetter, som stämplades och vi prickades av. En vagn med förfriskningar, kalla som varma, kördes därefter runt. Utmed resan såg vi Fuji-san, det heliga vulkanberget som har varit inaktivt sedan 1707. En fantasktisk syn med sina snötäckta sidor och sin höjd på 3776 meter. Fuji ansågs vara så heligt att det endast fick bestigas av präster och pilgrimer. Kvinnor fick möjlighet att klättra upp först under mitten av 1870-talet. Det är ett för konstnärer mycket populärt motiv och 1800-talet gavs en serie träsnitt ut som heter "Trettiosex vyer av berget Fuji". Det känns ganska avlägset att detsamma skulle ske med vårt förhållandevis platta Kebnekajse. Under tågresan gällde det att planera vad vi skulle se av alla de sevärdheter som finns i Kyoto - det är svårt att välja när det finns 1600 olika helgedomar, tempel, slott och trädgårdar.

Väl framme i Kyoto åkte vi lokalbuss till den mest avlägsna av de stora sevärdheterna - Kinkakuji -Gyllene paviljongen. En fantastisk byggnad från någon gång mellan 13- 1400-talet, helt täckt av bladguld och med en fågel Fenix högst upp. Efter en tur i parken, där vårbeskärning av tallar pågick för fullt, bestämde vi oss för att promenera ner mot nästa anhalt, Nijo slottet, som är listat på UNESCO:s lista över världsarv. Det blev en lång och mycket tråkig promenad eftersom det var relativt långt att gå och det fanns inte nånting att titta på efter vägen - inte ens en lunchrestaurang, som vi vid det laget var i behov av. Nijo slottet är mest känt för sitt så kallade näktergalsgolv som piper och gnisslar för varje steg man tar. Golvet är av trä och sammanfogat med spikar som hakar i varandra och gör att golvet låter. En form av larm helt enkelt. Slottet, och området runt omkring, skapades av shogunen Tokugawa Ieyasu under senare delen av 1500-talet och är byggt helt i trä. Till slottet, som är en ganska stor skapelse bestående av 33 rum inredda med fantastiska målningar, finns en mycket vacker trädgård.

Jag återkommer snart med del 2 av vår resa till Kyoto. Hej å tack för nu.