Long time...

Jaha. Nu har jag gjort ett sån't där test igen. Ett sånt som man får veta vilken typ av litterär person man mest kan liknas vid. Jag sprang på det när jag läste en annan blogg - mycket kul det finns att läsa. Jag sökte på hissgardiner och detta test blev ett av resultaten från sökningen.

"You are Elinor Dashwood of Sense & Sensibility! You are practical, circumspect, and discreet. Though you are tremendously sensible and allow your head to rule, you have a deep, emotional side that few people often see." Åsså var det en tjusig bild på Emma Thomson. Jo jag tackar jag!

Vill du testa vem du är? Klicka här http://www.strangegirl.com/emma/quiz.php

I ett annat test jag gjort kunde man se vem i mupparna man var mest lik. Jag blev Fozzy Bear...Inte stora likheter med Elinor Dashwood precis. Inte heller med Emma Thomson...

Snart är det semester på riktigt - nu är det bara en liten förövning på ett par dagar. Kanske ska jag slå till och göra något riktigt radikalt med den här lilla bloggen då. Hmmm. Tål att tänka på!

Tills sen. Ha det så gott!

Boknörd - vad kännetecknar en sån?

Jag gjorde ett litet test och fick reda på att jag är en 75%-ig boknörd. Kan man skriva det på sitt visitkort? Boknörd??

Men, de tog ju inte upp något om ljudböcker. Min man anklagar mig för att lyssna mer på de jag laddat i min iPod istället för honom. Men det var ju så spännande!! Och denne skådespelare som läste...som han läste! Oförtröttligt, kapitel efter kapitel på sammanlagt 14 CD skivor (oj, vad det tog tid att mata in i datorn-men bra blev det!)

Vad som står på tur att läsa? "Hon var ingen Florence Nightingale" av Åsa Moberg tror jag det får bli. Ha det så gott och gör gärna testet du också.

Tokyos svar på Svampen på Stureplan

I Tokyo finns många olika mötesplatser. En av de populäraste platserna att mötas vid är utanför Shibuyas tunnelbanestation, som avslutar Ginza linjen i sydvästlig riktning. Här finns nämligen en staty av hunden Hachikō, som väl kan sägas vara, så nära man bara kan komma, en symbol för vänskap och trohet.

Hachikō var en japansk akita hund. Han bodde i Tokyo med sin husse Hidesamuro Ueno, som jobbade vid insitutionen för agrikultur vid Tokyos universitet. Det var en mycket trogen hund som varje dag gick och mötte sin husse vid Shibuya stationen. En dag i maj 1925, dog professorn på sin arbetsplats. Trots detta återvände Hachikō varje dag i tio år till stationen för att troget vänta på sin husse. 1928 började en ny stationschef vid Shibuya. Han blev förtjust i Hachikō och lät honom sova i ett förrådssrum på stationen.

Försäljare i de närmsta omgivningarna såg till att utfodra honom med lite matbitar och vatten. Många trodde att Hachikō drev runt och tiggde mat, men efter en tid kom men fram till att det bara verkade vara på kvällen när ett visst tåg våntades in som han var vid stationen.

Ett flertal tidningsartiklar skrevs om Hachikō, både av den orsaken att akitan var en i det närmaste utdöd ras och den enastående trofasthet som han visade sin husse. 1932 publicerades en artikel som gjorde Hachikō till en nationell symbol och förebild för lojalitet och trohet. En skulptör gjorde en avbild av Hachikō .

Hachikō dog i under början av 1935 och stoppades därefter upp. Han finns idag på det naturhistoriska museet i Ueno parken i Tokyo. Om han visas upp jag inte eftersom jag inte besökt museet.

Under året sägs det att en film om professorn och hans trofasta hund ska ha premiär. För regin står Lasse Hallström och i rollen som professorn ser vi Richard Gere. Vem som spelar Hachikō framgick inte av informationen.

Om jag ska se filmen? Nja, jag nöjer mig med att ha sett den fina statyn och den hjärteknipande historien om denna trofasta hund och hans väntan på sin husse.

"Mission completed", eller "Ska man jobba på semestern?"

Ja, inte för jag vet om det är något direkt uppdrag, men nu har jag i alla fall varit där. På jobbet, fast borta, eller hur man nu ska se det. Jag besökte ambassaden. Den ligger ju bara ett längre stenkast från det hus där syrran med familj bor. Dess unika arkitektur med svängda våningar i terasser skymtar bakom trädet och muren. Jag beklagar den usla bilden och hoppas att ni, om ni vill se bättre bilder, tar och klickar er in på länken till Statens fastighetsverk. Välj "Utrikes" och "Asien". Där kan ni sedan välja Tokyo och se mycket fina bilder av Åke E:son Lindman och läsa om ambassaden och residenset. (Jag stod ju bara nere på marken och han var säkert uppe i något av de omkringliggande högre husen, eller kanske en helikopter?)

För att läsa mer om byggnaden rekommenderar jag länken till Sweden Abroad där UD skriver om verksamheten här i Tokyo.

Jag måste även tillstå att jag har kollat detta med hur det är att ta sig runt här om man har någon form av funktionsnedsättning. Tillgänglighetsanpassningen i Sensoji templet (även kallat Asakusa Kannon) i Asakusa i norra Tokyo är rätt intressant. Templets historia börjar i mitten av 600-talet. Det klarade sig undan en stor jordbävning 1923, men många byggnader i det stora området slogs i spillror av bomber under andra världskriget. Många byggnader är därför tämligen nya t ex pagoden, på bilden till vänster, är från 1973.

Men, åter till detta om tillgänglighet. På bilden nedan till vänster ser ni hur det ser ut bredvid det stora templet. Man har helt enkelt byggt ett litet hisshus i samma stil som templet. Det tycker jag var en ganska kul lösning.

Jag kan inte avgöra hur det är att ta sig fram här med funktionshinder men det är nog lite klurigt. Förresten behöver man inte vara funktionshindrad, det verkar vara nog så svårt att vara gammal och ta sig runt. Eller "gringo" eller "gaijing" som det kallas här. Tunnelbanorna har hissar och speciella säten där gamla, rörelsehindrade, gravida och barn kan sitta. Sätesanpassningen finns även på bussar där det också finns ramper att köra upp på. Alla transportmedel har "hållplatsutropare". I T-banan lyser det även pedagogiskt på en karta så man vet var man befinner sig utmed den linje man befinner sig på. Allt som oftast talar högtalarna även engelska och berättar var man kan byta och till vilka linjer. I vägarna finns räfflade plattor för synskadade att känna med sina käppar och i korsningarna piper det på ett speciellt sätt när det är säkert att gå över.

Frågan är bara var gränsen för rörelsehinder ligger eller finns. Räknas det som hinder när man inte kommer in var som helst med en svensk, rejäl barnvagn eller en mindre hopfällbar? Om man är för stor, bred eller lång för att passa i de ordinarie klädstorlekarna? Eller är det när dert går så pass långt som att kvinnor ska behöva en egen vagn i pendeltågen för att undkomma långfingrade mäns tafsande på otillåtna områden?

Vill ni veta mer om Japan och Tokyo så finns massor av information här: Japan guiden

Japans placering på jordklotet - om jordbävningar och dess följder

I dag var syrran och jag och ett knappt 20-tal andra svenskor från organisationen SWEA, Swedish Women's Educational Association, till Meguro Disaster Prevention Center. Meguro är en förort till Tokyo. För att komma dit passerade vi tunnelbanestationen Shibuya och statyn av hunden Hachikō. Mer om denna hjärteknipande historia i en senare blogg. En bild av statyn får ni medan ni väntar.

För att få en en bakgrund till detta om jordbävningar måste vi ta en liten geografi och geologi lektion. Japan är ett örike i det japanska havet, öster om Nord- och Syd Korea, nord ost om Taiwan och Filippinerna och söder om den ryska ön Sachalin. Det finns runt 3600 mindre öar och fyra huvudöar: Honshu, Hokkaido, Kyushu och Shikoku. Längst söderut ligger ön Okinawa med tropiskt klimat.

Tokyo ligger ungefär i höjd med Kairo från ekvatorn sett och kan bli tämligen varmt under sommaren. Under vintern faller ibland snö och det är så pass kallt att det passar för vårblommande lökväxter som tulpaner och narcisser. På en yta av knappt 622 kvadrat km bor, eller trängs om man så vill, drygt 8,5 miljoner personer. Området Yokohama, som ligger ca 7 mil bort, är tillsammans med Tokyo är det folkrikaste området i hela världen. Ca 70% av japans 128 miljoner invånare bor utmed kuststräckan från Tokyo och sydväst mot ön Kyushu. Det kanske inte är så konstigt att de bor just där eftersom 75% av landets yta är obeboelig på grund av skogar, djupa raviner eller branta berg.

Alfred Wegener hette en man som 1912 presenterade sina teorier om sk "Plattektonik", dvs kontinentaldrift där han beskriver att jorden består av runt 15 plattor där skorpan, litosfären, är ytterst. Därefter kommer manteln, asteonosfären. Längst in i jorden finns kärnan. Manteln har egenskaper som gör att plattorna flyter ovanpå och flyttas och deformeras på olika sätt.

Det är de tektoniska plattorna, Eurasiska-, Filippinska-, Nordamerikanska- och Stillahavs plattorna, som möts under Japan och som orsak till den geologiska aktiviteten.

I stort sett alla aktiva vulkaner som finns på jorden ligger vid dessa plattgränser. Runt just stilla havsplattan är aktiviteten så hög att området brukar kallas för ring of fire. En del av bergen som beskrevs tidigare är aktiva eller inaktiva vulkaner. Det finns ett 60-tal aktiva vulkaner i Japan.

Besöket på centrat började med att en pensionerad brandchef berättade om centrat och varför man har det. Därefter fick vi fick se en amatörvideofilm från en jordbävning i Hanshin nära Kobe den 17 januari 1995. Det började strax före klockan 6 på morgonen och höll på en knapp minut. Tillsammans med efterskalv och de bränder som uppstår, förstördes över 100 000 byggnader och runt 6000 personer fick plikta med sina liv. Det uppmätte 7,2 på richterskalan som mäter styrkan på jordbävningen i form av energi som frigörs.

Det är en logaritmisk skala där varje steg på skalan, 1-10, motsvarar en frigjord energimängd som är 32 gånger större än det föregående steget.

Här i Japan används istället shindo-skalan (震度). Den mäter hur kraftiga skakningarna är vid en viss punkt på jordytan, och varierar alltså med mätplatsen. Det är oftast av större intresse att mäta på det sättet i ett jordbävningsdrabbat område. Skalan börjar vid 0 (ej kännbara skakningar) och går till 7.

Därefter fick vi en genomgång av vad man ska göra om man befinner sig på olika platser när ett skalv inträffar, vad man ska förbereda hemma i form av vattenflaskor, konserver, skruva fast hyllor etc i väggen, uppgjorda mötesplatser osv.

Sen kom det vi alla väntat på - ett test i en jordskalvssimulator. Det var både omtumlande och mindre läskigt än jag väntat mig. Vi fick testa steg 5 och 7 (skalan vet jag inte vilken den var men jag antar richter). Mycket berodde nog på att vi hade sett vad skalven kan åstadkomma men också att det var i en ganska overklig och uppenbar testmiljö.

För att förbereda oss på de bränder som i stort sett alltid inträffar efteråt fick vi även prova att leta oss fram i ett rökfyllt rum och att använda brandsläckare. Här fick vi även lära oss att det var/är mycket viktigt att ropa "Kaji! Kaji!", dvs "Eld! Eld!" innan man tar fram släckaren och sen ringer 119 till brandkår och ambulans.

Besöket avslutades med att vi alla fick varsin bok om hur man ska göra vid dessa tillfällen samt ett paket med högenergi kex.

Nu är det inte många dagar kvar att rapportera några aktiviteter från. Den stora frågan kvarstår...kommer jag att komma iväg till ambassaden??? Spännande fortsättning följer!

Flickornas dag

I dag, 3 mars, är det flickornas dag. Detta firas genom att det säljs dockor av varierande storlekar klädda i mer eller mindre avancerade kimono utstyrslar till priser som sträcker sig från fullt överkomliga till helt ohemula. Dockorna ska placeras på små podier och de står framme i någon vecka. Som ytterligare grädde på moset så finns även specialgjorda tårtor dagen till ära. Eftersom jag är gudmor och tillika moster till min systerdotter (hoppsan, det blev smått komplicerat) så kunde jag ju inte motstå frestelsen att införskaffa en sådan tårta. Färdig, med ljus och chokladfigurer på plats (Vi tände ljuset själva ;D).

I början av maj firas sedan pojkarnas dag med modeller av samurajrustningar och drakar att flyga med. Om de får tårtor vet jag inte, men det finns klubbor i form av fiskar mm att smaska på.

Japanerna verkar för övrigt väldigt förtjusta i sötsaker. Ibland har vi gått förbi små butiker där de mest konstfärdiga skapelser ligger förpackade i vackra lådor och papper som skulle få svåger tårtpappersfabrikören att bli smått avundssjuk. -Det är inte något vidare gott, har syrran sagt och vi har gått vidare. Många av dessa godsaker är nämligen gjorda av bönpasta. Det låter ju inte något vidare måste jag hålla med om, men vem vet, kanske dyker det upp några godsaker till fredagsfikat! (Undrar om jag ska testa först så jag vet vad det är ...verkar nog säkrast.)

Bönpasta används på de mest skilda sätt. Jag misstänker att en orsak till det är historisk. Det är förhållandevis kort tid sedan boskap som nötkreatur kom till Japan. Traditionen påbjuder att man äter fisk, skaldjur och annat som havet har att bjuda, som till exempel sjögräs och tång av olika slag. Bönor och olika produkter som framställs från bönor som tofu, bönpasta, böngroddar, misopasta mm har varit och fortfarande är ett pålitligt tillskott av protein.

När vi nu ändå är inne på detta med mat så får ni här ett recept på misosoppa.

Till två personer behövs följande:

4 dl vatten

2 msk misopasta (innehåller bla sojabönor)

1 tks dashi (kan ersättas med fiskbuljong)

Tillbehör i form av 1/4 pkt av fast tofu i tärningar, strimlad nori eller annan alg, finskuren purjo-eller vårlök, champinjoner eller annan svamp.

1. Koka upp vattnet

2. Tillsätt misopasta och dashi/buljong

3. Tillsätt valt tillbehör

4. Låt koka några minuter på svag värme

Smaklig spis!

Nästa inlägg tror jag får behandla, hmmmm, körsbärsblommor, jordbävningar, tempel besök, hur det är att åka tunnelbana eller...Ja, det blev svårt detta. Vi får se vad jag känner för.

Ha det så gott!

Resa till Kyoto - del 2 (2)

Efter besöket i Nijo slottet med det pipande golvet, se bilden till vänster, tog vi lokalbussen till Giondistriktet, Kyotos motsvarighet till Gamla Stan och även nöjesdistrikt. Äntligen hittade vi ett ställe vi kunde äta på! Det blev en braklunch med tre rätter plus dessert och öl. Det både förtjänade och behövde vi. Vi betalade knappt motsvarande 250 SEK per tillsammans.

I Gion utbildas geishorna till spridare och underhållare av japansk kultur och konst och där finns de tehus mellan vilka de gick och fortfarande går till på sina uppdrag.

I utkanten av Gion ligger Yasakahelgedomen, till vänster, med en väldigt vacker port i två våningar, som är fokus under Gion-högtiden i juli.

Några kvarter därifrån ligger Yasaka-pagoden, till höger, med fem våningar och är det enda som är kvar efter ett buddistiskt tempel.

En dag går ganska fort när man går till fots och fylls av en mängd intryck. Efter besök i några butiker sjönk vi ner på ett par stolar tillhörande en amerikansk café kedja. När kaffe och bulle var slut gick vi och fick tag på lite vatten och bananer som färdkost. Istället för att vanka vidare på Kyotos station och turistshopar bestämde vi oss för att se om vi kunde byta våra biljetter till ett tidigare tåg. Det gick bra. Efter en avfärd 20.09, prick, steg vi av tåget i Tokyo 22.30, prick.

Resa till Kyoto - del 1 (2)

I fredags, den 29 februari, tog syrran och jag snabbtåget, Shinkansen, till Kyoto. Staden grundades 794 och var då fredens och stillhetens huvudstad. I Edo-perioden, 1600-1868, flyttades makten från Kyoto till Edo, nuvarande Tokyo. Tåget gick prick 07.43. En mycket hövlig och artig konduktör kom bugande in i vagnen och bad oss visa våra biljetter, som stämplades och vi prickades av. En vagn med förfriskningar, kalla som varma, kördes därefter runt. Utmed resan såg vi Fuji-san, det heliga vulkanberget som har varit inaktivt sedan 1707. En fantasktisk syn med sina snötäckta sidor och sin höjd på 3776 meter. Fuji ansågs vara så heligt att det endast fick bestigas av präster och pilgrimer. Kvinnor fick möjlighet att klättra upp först under mitten av 1870-talet. Det är ett för konstnärer mycket populärt motiv och 1800-talet gavs en serie träsnitt ut som heter "Trettiosex vyer av berget Fuji". Det känns ganska avlägset att detsamma skulle ske med vårt förhållandevis platta Kebnekajse. Under tågresan gällde det att planera vad vi skulle se av alla de sevärdheter som finns i Kyoto - det är svårt att välja när det finns 1600 olika helgedomar, tempel, slott och trädgårdar.

Väl framme i Kyoto åkte vi lokalbuss till den mest avlägsna av de stora sevärdheterna - Kinkakuji -Gyllene paviljongen. En fantastisk byggnad från någon gång mellan 13- 1400-talet, helt täckt av bladguld och med en fågel Fenix högst upp. Efter en tur i parken, där vårbeskärning av tallar pågick för fullt, bestämde vi oss för att promenera ner mot nästa anhalt, Nijo slottet, som är listat på UNESCO:s lista över världsarv. Det blev en lång och mycket tråkig promenad eftersom det var relativt långt att gå och det fanns inte nånting att titta på efter vägen - inte ens en lunchrestaurang, som vi vid det laget var i behov av. Nijo slottet är mest känt för sitt så kallade näktergalsgolv som piper och gnisslar för varje steg man tar. Golvet är av trä och sammanfogat med spikar som hakar i varandra och gör att golvet låter. En form av larm helt enkelt. Slottet, och området runt omkring, skapades av shogunen Tokugawa Ieyasu under senare delen av 1500-talet och är byggt helt i trä. Till slottet, som är en ganska stor skapelse bestående av 33 rum inredda med fantastiska målningar, finns en mycket vacker trädgård.

Jag återkommer snart med del 2 av vår resa till Kyoto. Hej å tack för nu.

Nöden har ingen lag....

Det finns vissa saker som kan vara värda ett helt eget kapitel. En sådan sak är toaletterna här i Japan. Ibland, på t ex T-bane stationer kan det vara en enkel variant med bara ett hål i golvet. Här är det förhållandevis lätt att hantera det hela, dvs att uträtta sina behov och sedan gå därifrån. På andra ställen, restauranger och i vissa hem så har detta med att gå på toa blivit en hel vetenskap. -Varför då? kanske ni undrar. Jo, det är nämligen så att till den till synes helt vanliga toalettstolen finns en hel manöverpanel. Det är en hyfsat smal sak att klura ut om det finns illustrationer och lite enkel text som på de som finns hemma hos syrran, men är det på en restaurang, vilket inträffadeidag, så är det inte alltid det finns något av detta. Jag var helt enkelt utelämnad till ett antal okända tecken med bakomliggande okänd funktion. Vad göra? På med locket och testa alla knappar! Det lät konstigt men jag tror att jag fick till det till slut! En av funktionerna skulle jag dock vilja ta med hem och det är den uppvärmda sitsen. Oslagbart!

I morgon ska vi på en orkidée utställning som tydligen ska vara jättestor. Det blir nog något stopp någonstans efter vägen för att kolla lite annat också om jag känner mig och syrran rätt. Det var allt för idag. Ha det så gott allesamman!

Papperskonst och annat pyssel

Det går att använda papper till en mängd saker som vi hemma inte har en aning om.
Idag tog vi tunnelbanan till en butik i Akusaka-bashi där det var papper från golv till tak. Utstansade stommar till allt från pennburkar och glasögonhållare till pallar och mindre byråer för småprylar, och utomordentligt vackra papper att dekorera utsidan på dessa stommar med. Som om inte detta är nog så kan man få hjälp i butiken, att sätta samman objekt man valt. Faschinerande hur mycket man kan förstå av varandra med hjälp av en enkel skiss, papper, klister, sax och tejp! Slutresultatet för min del, en mobilhållare, blev ganska snygg med ett tulpan mönstrat papper.
Därpå tog vi oss några tvärgator bort till en butik som var fylld med alla sorters pärlor, äkta som oäkta, alla typer av lås och trådar att trä upp på. Myriader av olika metalldelar att sätta mellan pärlorna och krokar till örhängen.

Bredvid denna butik ligger en med stämplar. Man kan få en egen stämpel med sitt namn eller monogram på japanska gjord till sig. Det kan kanske vara något att skriva under sina brev med. Ja, inte e-brev då förstås, men det kanske var uppenbart ;D. Här är de väldigt förtjusta i katter och hade olika typer av souvernirer med kattmotiv sida vid sida med alla stämplar och stämpeldynor och vi passade på att klappa innehavarens abessiner som låg i en korg på disken.
Alla dessa intryck och allt surr av ett språk som mer eller mindre är obegripligt, gjorde att vi blev rätt hungriga. För att tillgodose systerdotterns önskemål om mat gick vi till en amerikansk snabbmatskedja, som inte nämns vid namn (ni vet säkert vilken) och det var i princip som hemma. Förutom språket och de konstiga pengarna då...

När allt var uppätet styrde vi kosan mot en butik som nog hade i det närmaste allt (förutom elefanter och atlantångare...). Av varje pryl var det dessutom flerpack så det vill till att man verkligen har behov att fler än 10, 50 eller 100 gummiband, pappersformar, tepåsar, suddgummin, postit-lappar, munnskydd, plastfickor, eller deodoranter.
Nu tröt intrycksgeneratorns minneskapacitet och även orken och tålamodet hos den yngsta i vår expedition så vi hoppade ner i underjorden och in i T-banan och åkte hem. Vid ett byte passade vi på att testa biljettautomaterna för att se om vi där kunde köpa en shinkansen biljett till Kyoto. Vi fick hjälp av en snäll herre som talade tillräckligt bra engelska och kund göra en bra test av detta. Vi ska slutföra och köpa biljetter under morgondagen. Nere i denna underjordiska värld som hyser butiker, bagerier och cafeer köpte vi en bukett vårblommor innehållandes bland annat luktärtor.
Några stationer till med tunnelbanan och en cafe-latte från ytterligare en amerikansk kedja, var vi hemma hos syrran. Pust! Vad skönt!
Domo origato. Sayonara!

Framme!!!

Det var en lång resa! Och nu äntligen är jag framme. Kom till Arlanda i god tid och allt flöt som smort med incheckning och kontroller . Avfärden blev försenad från Stockholm pga dåligt väder i Frankfurt och tveksamt om jag skulle hinna med anslutande flighten till Tokyo. Allt ordnade sig jag kom med min flight (det tog en hel evighet att komma till rätt gate) och på den gigantiska 747:an fick jag en hel 4-sits rad för mig själv, ett tag i alla fall till en italiensk dam kom och satte sig och det blev "bara" 2 stolar kvar till mig. Jag tror att den väl tilltagna sittplatsen tillsammans med det faktum att jag låg efter med sömnen, gjorde att jag kunde sova riktigt bra. Vid 7- snåret, lokal Tokyo tid, serverades frukost och därefter landade vi faktiskt något före tidtabell. Inpassering med fotografering och fingeravtrycks lämning gick snabbt och effektivt. Väskan kom på bandet som på beställning och sen var det bara att gå ut genom tullen och där stod de, syrran med dotter, och tog emot mig! -Nu ska vi iväg och handla, sa syrran. Så det var bara att hänga med till den stora butiken Costco där allt som en barnfamilj kan behöva finns i mycket stora förpackningar. Eller vad sägs om 2 liters refiller på flytande tvål, toalettpappersbalar, 20 pack doughnuts, och jätteburkar med nutella och jordnötssmör. Mycket amerikanska influenser. Mat och övriga varor packade ur vagnen av butikens personal och ner i medhavda kassar i en annan vagn. Därefter bar det av till det exotiska och relativt nyöppnade IKEA. Det tog alltså två timmar från det att jag landat tills dess jag åt svenska köttbullar! En bedrift bara det! Efter en färd genom södra delarna av stan och över Rainbow bridge kom vi fram till bensinmacken. Där tankades bilen och rutorna tvättades av utan att vi behövde kliva ur bilen. Det finns människor överallt som jobbar med alla de saker som vi gör själva. Det kanske är naturligt med en population på 128 miljoner, många ska sysselsättas.
När vi packat ur bilen och därefter kassar och väska tog jag en dusch och lade mig och tog en lur. Skypade sen med familjen där yngste sonen inte var intresserad av att prata, protest kanske, utan hellre såg på TV. Ska fotografera och försöka få in bilderna - måste ju testa det så att ni kan få se det jag ser - under resterande tid. Nu ska jag dricka upp kaffet och "chilla" med mina syskonbarn. Skriver mer senare. Över och ut för denna gång.

Packa, packa, packa mammas kappsäck....

Apropå titeln på bloggen - att inget händer. Nu gör det faktiskt det och med mina mått ganska ordentligt! I morgon vid denna tiden sitter jag på Arlanda och väntar på det flyg som ska ta mig iväg till syrran och hennes familj. Och jag ska åka själv! Är det kul och spännande eller kommer jag bara att längt ihjäl mig hela tiden efter min familj??? Tur att det finns Skype, telefon och e-post - hur klarade man sig förr?
Nu är faktiskt det mesta i väskan och inte utanför - kanske ska vänta tills mamma kommit med tidningar, presenter, bröd mm mm innan jag slår ihop den. Va?! Har de inte bröd i Japan? Jaha, bara sånt där vitt svampigt. Kanske blir det en fiberchock att komma tillbaka hem.
Hoppas att jag kan återkomma här med lite information om vad som händer och sker där borta i den uppgående solens rike. Förhoppningsvis har jag väl då lärt mig hur man ska plocka in bilder också. Ha det så gott allesamman!

Öken...

En alldeles vanlig lördag som inte kommer att kommas ihåg särskilt bland alla andra lördagar som passera. Det har liksom varit lite väl grått på sista tiden - allt smälter ihop till denna grå massa där inget exeptionellt går att urskilja från allt det andra.
Inte hänga läpp för det är väl första tanken och att göra något åt det är den andra. Men det är just det...att ta sig för något när febern kokar och tröttheten för att ögonlocken sluter sig fortare än jag vill.
Detta var väl ungefär vad jag tog för mig - att skriva dessa sunkiga rader alltså. Bättring utlovas!

Möten, möten och åter möten

Ännu en dag till ända. Fylld av möten denna dag. Bra och konstruktiva - precis som de ska vara. "Byxbaksnötarmöten" är sällan till någon glädje. Två av dagens möten slutade dessutom före utsatt tid - var vi bra eller?! Sällan har så få gjort så mycket för att spara tid för så många...Det kanske inte var riktigt sant.
En stor eloge till äldste sonen som var en riktig pärla idag när han följde med till jobbet idag. Lite hängig och småförkyld stretade han med i motvinden och in på kontoret. Sen satt han och gjorde dagens skoluppgifter samtidigt som jag hade mina möten. Inte ett knyst om att det var tråkigt eller att han ville hem. Tack gubben!

Att blogga eller inte...

...är det det som är frågan eller ?

Det finns så oändligt många frågor. Som denna t ex: Vilket är bästa sättet att hålla kontakt med nära och kära under en ledighet?

Svaret kan då bli att det kan vara bra med en blogg.

Jag hoppas att jag kan ge er den nödvändiga information som krävs för att visa att allt är OK.