Japans placering på jordklotet - om jordbävningar och dess följder

I dag var syrran och jag och ett knappt 20-tal andra svenskor från organisationen SWEA, Swedish Women's Educational Association, till Meguro Disaster Prevention Center. Meguro är en förort till Tokyo. För att komma dit passerade vi tunnelbanestationen Shibuya och statyn av hunden Hachikō. Mer om denna hjärteknipande historia i en senare blogg. En bild av statyn får ni medan ni väntar.

För att få en en bakgrund till detta om jordbävningar måste vi ta en liten geografi och geologi lektion. Japan är ett örike i det japanska havet, öster om Nord- och Syd Korea, nord ost om Taiwan och Filippinerna och söder om den ryska ön Sachalin. Det finns runt 3600 mindre öar och fyra huvudöar: Honshu, Hokkaido, Kyushu och Shikoku. Längst söderut ligger ön Okinawa med tropiskt klimat.

Tokyo ligger ungefär i höjd med Kairo från ekvatorn sett och kan bli tämligen varmt under sommaren. Under vintern faller ibland snö och det är så pass kallt att det passar för vårblommande lökväxter som tulpaner och narcisser. På en yta av knappt 622 kvadrat km bor, eller trängs om man så vill, drygt 8,5 miljoner personer. Området Yokohama, som ligger ca 7 mil bort, är tillsammans med Tokyo är det folkrikaste området i hela världen. Ca 70% av japans 128 miljoner invånare bor utmed kuststräckan från Tokyo och sydväst mot ön Kyushu. Det kanske inte är så konstigt att de bor just där eftersom 75% av landets yta är obeboelig på grund av skogar, djupa raviner eller branta berg.

Alfred Wegener hette en man som 1912 presenterade sina teorier om sk "Plattektonik", dvs kontinentaldrift där han beskriver att jorden består av runt 15 plattor där skorpan, litosfären, är ytterst. Därefter kommer manteln, asteonosfären. Längst in i jorden finns kärnan. Manteln har egenskaper som gör att plattorna flyter ovanpå och flyttas och deformeras på olika sätt.

Det är de tektoniska plattorna, Eurasiska-, Filippinska-, Nordamerikanska- och Stillahavs plattorna, som möts under Japan och som orsak till den geologiska aktiviteten.

I stort sett alla aktiva vulkaner som finns på jorden ligger vid dessa plattgränser. Runt just stilla havsplattan är aktiviteten så hög att området brukar kallas för ring of fire. En del av bergen som beskrevs tidigare är aktiva eller inaktiva vulkaner. Det finns ett 60-tal aktiva vulkaner i Japan.

Besöket på centrat började med att en pensionerad brandchef berättade om centrat och varför man har det. Därefter fick vi fick se en amatörvideofilm från en jordbävning i Hanshin nära Kobe den 17 januari 1995. Det började strax före klockan 6 på morgonen och höll på en knapp minut. Tillsammans med efterskalv och de bränder som uppstår, förstördes över 100 000 byggnader och runt 6000 personer fick plikta med sina liv. Det uppmätte 7,2 på richterskalan som mäter styrkan på jordbävningen i form av energi som frigörs.

Det är en logaritmisk skala där varje steg på skalan, 1-10, motsvarar en frigjord energimängd som är 32 gånger större än det föregående steget.

Här i Japan används istället shindo-skalan (震度). Den mäter hur kraftiga skakningarna är vid en viss punkt på jordytan, och varierar alltså med mätplatsen. Det är oftast av större intresse att mäta på det sättet i ett jordbävningsdrabbat område. Skalan börjar vid 0 (ej kännbara skakningar) och går till 7.

Därefter fick vi en genomgång av vad man ska göra om man befinner sig på olika platser när ett skalv inträffar, vad man ska förbereda hemma i form av vattenflaskor, konserver, skruva fast hyllor etc i väggen, uppgjorda mötesplatser osv.

Sen kom det vi alla väntat på - ett test i en jordskalvssimulator. Det var både omtumlande och mindre läskigt än jag väntat mig. Vi fick testa steg 5 och 7 (skalan vet jag inte vilken den var men jag antar richter). Mycket berodde nog på att vi hade sett vad skalven kan åstadkomma men också att det var i en ganska overklig och uppenbar testmiljö.

För att förbereda oss på de bränder som i stort sett alltid inträffar efteråt fick vi även prova att leta oss fram i ett rökfyllt rum och att använda brandsläckare. Här fick vi även lära oss att det var/är mycket viktigt att ropa "Kaji! Kaji!", dvs "Eld! Eld!" innan man tar fram släckaren och sen ringer 119 till brandkår och ambulans.

Besöket avslutades med att vi alla fick varsin bok om hur man ska göra vid dessa tillfällen samt ett paket med högenergi kex.

Nu är det inte många dagar kvar att rapportera några aktiviteter från. Den stora frågan kvarstår...kommer jag att komma iväg till ambassaden??? Spännande fortsättning följer!